Linnea Johansson

Ja stockholm är tamejfan galet stort. 
Jag och Emma skulle dit och lämna Djarfur till transportören som skulle ta han ner mot kalmar. Vi tog 12.09 tåget och lämnade kaninen direkt när vi gått av. Sen fick vi för oss att åka till Emelie och äta. Så då skulle vi ta tunnelbanan. Det var en upplevelse, jag var helt säker på att vi skulle bli styckmördade där nere medans vi väntade på tågsaken. Man har ju sett Efterlyst. Så varje skum typ som gick förbi gav mig en hjärtattack. Sen klev vi på, och då kom jag på att Ida berättat om någon kille som blivit misshandlad på tunnelbanetåget utan att någon hade brytt sig. Då blev jag rädd igen och satt på helspänn. Väl framme på fridhemsplan skulle vi hitta till donken, det fanns ingenstans. Sen gick vi runt runt litegrann och helt plötsligt låg det där. Så vi gick in och käkade, Emelie gjorde maten, hon såg väldigt vuxen ut med slips och grejer. Vi tröttade ihop oss och beslutade oss för att våran stockholms tripp var över. Vi tog tunnelbanan till stationen, jag tappade tröttheten och blev livrädd igen. Kunde inte slappna av för en sekund förrän vi satt på Uppsala tåget. Jag var rädd att någon skulle styckmörda mig, att någon skulle ta mina pengar och min "nya" mobil, att någon skulle kidnappa mig. Ja jag var jätte rädd. 
Vad tror ni, är jag en stockholmsbo? Eh nej.. Det är så stort jag är rädd att jag ska gå vilse, det är för mycket folk. Och jag skulle säkert bli styckmördad, rånad, våldtagen och kidnappad på samma dag. 
Uppsala duger helt klart och blir över.