Linnea Johansson

---

~ Idag är jag hemma från skolan, jag skulle hunnit gå några min för att sen fått åka hem. Vi ska ha en liten överrasknings utflykt för mamma som hon fick i morsdagspressent. Kan inte skriva ut det, då är det ju ingen hemlis. Hon kanske läser. Hon kommer bli jätteglad tror jag!

Känner mig på något bättre humör idag, imorn ska jag på möte med Syon på GUC. Har tre dagar kvar på GUC, känns så awesome. Är så trött på stället, kommer inte sakna det alls. Ska även besätmma dag som jag ska ut till fina Willow! ♥

---

Jag har inte råd med att göra vad jag älskar, vad min dröm är. Det får mig att vilja slita mig i bitar.. Håller på att börja tappa lusten att rida, det är helt enkelt inte kul längre.. när det är så omöjligt att göra det. Är bara ledsen hela tiden.. orkar inte riktigt mer.

Är med och tävlar hos Johannagrant.se

---

---

---

Har verkligen försökt planera så mycket som möjligt i allt jag gör för att få detta att fungera i längden vilket jag inte gjorde med kaninerna och det var väl därför jag inte fick det att fungera. Men känns urbra med dessa små djur. Måste fortsätta enligt planerna med några frisläpp för sådana hära underbaringar!

---

---

Mitt hamsteri tog aldrig någon riktig fart då, hade kaninuppfödningen och det tog tid och helt intresset. Jag hade kvar Jack och den första hamstern Alvin. Älskade dom båda. Det var inte förrän nu sommaren 2011 som hamster intresset kom igång påriktigt. Alvin hade precis dött och jag hade kvar gamla Jack. Köpte in lite nya dvärgar men dom var inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag var inne på forum och läste och drömde om uppfödning på riktigt. Kaninerna kom liksom aldrig dit jag ville pga kostnaderna och platsen. Jag sålde dvärgarna och inne på forumet var det en tjej, hon som fött upp min Bedford, som tog sånna otroliga bilder på sina guldhamstrar. Jag var fast, jag måste ha mer guldar. Och en fotostudio. Ja, jag skaffade dom först och främst för att fota. Jag köpte min Bedford och min Chikasaw. Har aldrig ångrat mig.

Hösten 2011 fick jag min första hamsterkull. Egentligen var jag inte riktigt förberedd jag skulle ha tagit mellan Chika och Bedford men han var så ung och jag var väl lite för ivrig för att vänta. Jack fick agera pappa då. Men oj vad jag aldrig någonsin ångrat mig för det. Tvärtom. Jag fick mitt hjärta Cree i den kullen. 
Ungarna blev över förväntan. Sparade en, som sagt Cree, och sålde av resten.

Nu är det starkare än någonsin, intresset. Jag går alltid in till 100% för saker. Kaninerna gick bara inte, hur mycket jag än försökte. Jag tyckter det är jättejobbigt att kaninlivet är lite över. Jag har ju tre stycken kvar men uppfödningsdelen. Hamstrarna är så mycket mer. Efter en kull med kaniner kände jag lite ångest och kom aldrig riktigt igång för det var så mycket och så svårt att komma någonstans på något sätt. Hamstrarna är så lätta att handskas med, det går att komma någonstans. Genetiken är lättare, dom kräver inte alls lika mycket uppmärksamhet och plats. Kaninerna fick jag jämt ångest över att dom aldrig fick vara ute typ dygnet runt. Hamstrarna vill inte det, dom trivs så väldigt bra i sina burar och vill bara komma upp en stund.

Det jobbigast att ha intresset för att föda upp djur, för det är det jag har inte bara djuret utan det är uppfödandet som är mitt intresse. Det är att berätta det för folk. Jag har alltid varit stolt över det, är såklart det nu med. Men det är folk som hackar på en, som tycker det är löjligt och som inte riktigt förstår. Det tär på en, det känns som om den ända som förstår mig, utanför dom som är i samma sits, är min pojkvän.

Vill bara med denna text säga att jag vill aldrig vara utan hamstrarna, dom är en så stor del av mitt liv. Vet inte hur jag ska reagera om dom någonsin försvinner ut ur mitt liv. Varför dom verkligen betyder så mycket och är mina bästa vänner är för att jag känner inte mig direkt uppskattad av mina vänner. När man inte har tid, någonsin för att träffa sin vän kanske man inte bör vara det. Jag känner mig sårad ofta och jag har insett att jag ger upp på att försöka umgås på något sätt.

Jag vet aldrig hur jag ska kunna tacka alla mina djur för det stödet dom givit mig. Blå speciellt, han har alltid varit en sån där räddare i nöden. Finns alltid och han om någon kan visa hur han känner. Han är ofta explosiv och lite arg men när jag har kommit och varit ledsen och gråtit har han skuttat fram och satt sig i min famn och varit så bra bara. Älskar honom mer än ord kan beskriva. Mina djur är verkligen allt man kan önska sig. Tack för allt ni har givid mig älskade, älskade djur.

---

---

---

---

---

---

---

~ Red Mimir igår, älskling var med och låg i gräset på ängen i solen och sov. Mimir har gått på kurs innan så jag tänkte ta det lugnt och insåg när jag kom till ängen att han var så otroligt lugn, lugnare än någonsin. Han blir sjukt stressad av att tölta just han blir helt förstörd efter att man har töltat på honom och galoppera. Så ville inte stressa upp honom när han var så lugn och avslappnad. Så vi skrittade skänkelvikningar och flytta bakdelen plus volter. Han var jätte duktig. Rider aldrig med spö på honom längre då det stressar upp honom och han lyssnar så bra på mig så det finns ingen anledning att rida med det.

---

Hugo - Hoppade som högst en blandning mellan lätt/medelsvår och han hoppade lika bra som vanligt faktiskt. Lite trött ganska snabbt men det är ju inte så konstigt.

Blå - Hoppade mini/lätt han har ju blivit lite rund om magen. Han var jätteduktig han med. Hoppade som om ingenting.

---

---

---

---

Nationella i matte ska man snart utsättas för sen, ungefär, slipper jag GUC! Äntligen, helt värdelös skola! Ska bli så skönt att slippa den skiten och ta allt på egen hand istället. Ny fräsch lägenhet med världens bästa, absolut underbaraste älskling! Längtar tills i höst! Nu ska jag sova!

---

---

---

---

~ Jag trodde aldrig att jag skulle börja rida islandshäst. Nu har jag ridit Mimir i några veckor. Jag tycker han är jättemysig att rida och ha att göra med. Dock är det en sak som fortfarande stör mig när det gäller dom små hästarna. Att folk tror att dom är så sjukt annorlunda. Att dom är viktbärande, herregud dom är ju fortfarande hästar och inte byggda som ett annar djur. En sak till är att dom är så stressade att rida, jag har aldrig suttit på en islandshäst som inte är stressad. Det tycker jag man kan känna på halvblod att dom är lugna och  avslappnade medan islandshästar är spända och man rider dom stressigt och snabba rörelser och kastar runt dom. Usch jag avskyr det. Jag tycker att man ska jobba tillsammans och göra lugna mjuka rörelser som är avslappnade och väl gjorda. Har sett många isryttare som rider ex skänkelvikningar och kastar hästen i sidorörelsen. Istället för att flytta lugnt och bra så får hästen slänga sig åt sidan. Det ska alltid gå fort känns det som även om man rider på banan så ska det gå fort och kvickt och hästarna ser bara stressade ut.

---

---

---

Imorn blir det även vårmarknad här i mysiga Enköping! Nu ska jag sova efter att ha totalpluggat och skrivit klart hela svenska uppgiften, eller ja min del. Nu är det bara resten av skiten kvar.. suck.

---

---

---

---