Linnea Johansson

Ja faktiskt, lite ensam sådär. 
Funderar på att gå och lägga mig efter sunes jul. Även om jag tänkte vänta på älskling. 
Har suttit och funderat lite på min uppfödning och rätt taggad för en gångs skull, alltså påriktigt. 
Får ju hem Charly på söndag, lill killen, så gjorde iordning hans bur idag. 
Den färgen jag har (förrutom wiener) är svart. Älskar svart och blått på rexar. 
Och blir det någon helfärgad kommer jag söka dispans och ställa ut tror jag!

Jag har börjat tagga till inför julen.
Igår började det ordentligt, jag körde på med lussebulle och julmusik med Agnetha Fältskog. 
Ingen annan julmusik går hem. 
Idag planerar jag lussebulle igen och sunes jul! 
Och seen på lördag är det Stockholm international horse show som är en stor symbol av jul för mig!

Sitter och saknar min älskade älskade älskade älskade Blå. 
Min ängel, mitt ljus ååh vad jag älskar det där lilla pälsdjuret!

Har nyss pratat med en tjej som har några hästar. 
Jag och Ida ska åka och provrida fredagen den 3/12.
Är så sjuuukt glad och taggad, har saknat att ha någon liten söt häst att rida på!
Och hon var såå trevlig och allt verkar så bra, helt underbart!

Medans jag väntade på att Emma skulle rida satt jag inne i puben och sen tog lite porträttfoton 
på hästarna. Är inte så bra på det men övning ger färdighet!

Var på Agersta med Emma i söndags och fick rida lite på Freyfaxi, han var jätte mysig.

Har nyss varit på 4-mackarna och lämnat av pälsbollen! 
Så nu är han i en bil påväg till sitt nya hem!

Var och red unghästar på Agersta igår med Emma och ska dit imorn igen! Jätte roligt och fina Svala var suuuper fin. 
Mycket fin häst. Saknar verkligen att rida, ska försöka hitta en medryttarhäst eller börja rida någonstans! 
Sen är jag en sån där elak människa som snor bilder från folk så här kommer en 
"seriös bild" på mig och Svala!

Filmen vill inte så bilderna på Hunter kommer nu

Som vanligt har jag tagit bilder på mina guldkorn och lego!
Imorn åker Willow, kommer sakna ihjäl mig efter honom men han kommer få det bra!
Hunter fick se sin första snö idag och verkade lite fascinerad!

Och såklart, som alltid, så tog jag kort på mina små bebisar!
Först Willow, som flyttar på söndag, kommer kännas tomt utan min hårboll..

Japp idag var det första gången jag var hemma sen innan hantverkarna hade sönder vårat hus!
Allt kändes så fruktansvärt litet, som badrummet. Kändes  som om jag skulle få cellskräck eller något,
det är vårat stora badrum. Men som pappa sa, vitt får oftast rummet att kännas större och så!

Ååååh så underbart det är med frost, helt underbart!
Var tvungen att ta med kameran ut påväg till ica, kameran var duktig!

Jaap the nallebjörn

Aayla & Naboo

Challe

Bosse

Walter!

Jag vet inte riktigt. 
Jag vet i alla fall att jag är glad att jag inte skrev detta inlägg innan jag gick ut med hunden. 
Är på dåligt, mest nere, humör. Ledsen och sånt där.. 
Känner mig ensam, men vill undvika att behöva umgås med något. 
Tycker nuförtiden att det är rätt jobbigt att behöva träffa folk, det är typ jobbigt att ha vänner(finns ett undantag) 
jobbigt att liksom behöva umgås med folk. Jag tror jag är en sån där ensamvarg eller vad det heter!
Mina kaniner är mina vänner, det räcker gott och väl!

Nu tänker jag berätta om mitt bussåkande idag.
Till skolan gick som på en dans, haha. 
Sen när vi skulle från, för det första så kom inte bussen på länge och sen när det väl kom så åkte den såååå sakta in mot stan med oss. Stannade i varenda korsning och stod still i minst fem minuter. Sen kom vi väl in i stan så stannade han först på vaksalatorg och sen tre meter efter och sa något om att gå av men jag och Ida hörde inte så vi satt kvar. Så stannade bussen i backen vid stadshuset med en polisbil bakom sig, så stod vi där. Det tog tjugo min att komma dit, det brukar ta typ 7 min. Det var två bussar som hade krockat i korsningen ovanför backen, men två helt otroligt otrevliga och sa till busschaffören att han skulle släppa av dom men han vågade inte åka fram (vi stod bredvid en annan buss) för att han ev inte skulle kunna stanna bussen sen (nedförsbacke). Så blev dom sura och sa att han inte borde köra buss om han fegade ur. Sen att han var dum som inte hade bytt till vinterdäck (det är ju inte hans jobb?) Och sen när han sa att han inte fick släppa av för polisen blev som sura sen kom polisen och sa till dom. Haha då blev dom tysta. 
Vi blev avsläpta efter ytterligare 15 min. Och sävja bussen hade varit 30 min sen, vi fick endast vänta i 15 min. Vi påbörjade vad vi trodde var en lugn bussresa hem. Sen vid vilan stannade bussen (vilket den aldrig annars gör) för att släppa av en person. Så gasade han, men inte åkte bussen någonstans. Vi satt fast. Sen började det längst bak ett högt NEJ som arbetade sig frammåt, typ vågen. Bussen hade åkt i diket. Det kom en ny buss direkt och plockade upp oss. Vi åkte sedan säkert hem. 
Senare gick jag ner med Lego till ica, för att hämta ut kläderna jag beställt, och sen till vägen ner till Vilan. Där stod, på rad, tre bussar och en personbil i diket på endast 300 meter. Ägarna till dessa hade gett upp hoppet och övergett sina fordon. Ena bussen stod nästan över gångvägen. En underlig syn.

Åh herregud så glad jag blev när det började snöa idag! Trodde jag skulle spricka, har varit ute konstat sen jag kom hem tills nu när Desperate började! Underbart underbart underbart. Men ingen ville vara ute med mig, tråkiga jävlar!

Mys

Ska försöka hitta bilder på alla kaniner, en när dom är små och en från hur dom är nu!
Den ända jag inte kan fixa nu, tror jag, är Putte. Han är liksom 6½ år, så alla bebis bilder på honom finns på sån där vanlig kamera. Så får scanna in imorgon!

Fick lite bilder för någon dag sen på Prins som liten liten sak!
Fotograf: Sara Johansson.

Jag är seg på att skriva men men!

Ja stockholm är tamejfan galet stort. 
Jag och Emma skulle dit och lämna Djarfur till transportören som skulle ta han ner mot kalmar. Vi tog 12.09 tåget och lämnade kaninen direkt när vi gått av. Sen fick vi för oss att åka till Emelie och äta. Så då skulle vi ta tunnelbanan. Det var en upplevelse, jag var helt säker på att vi skulle bli styckmördade där nere medans vi väntade på tågsaken. Man har ju sett Efterlyst. Så varje skum typ som gick förbi gav mig en hjärtattack. Sen klev vi på, och då kom jag på att Ida berättat om någon kille som blivit misshandlad på tunnelbanetåget utan att någon hade brytt sig. Då blev jag rädd igen och satt på helspänn. Väl framme på fridhemsplan skulle vi hitta till donken, det fanns ingenstans. Sen gick vi runt runt litegrann och helt plötsligt låg det där. Så vi gick in och käkade, Emelie gjorde maten, hon såg väldigt vuxen ut med slips och grejer. Vi tröttade ihop oss och beslutade oss för att våran stockholms tripp var över. Vi tog tunnelbanan till stationen, jag tappade tröttheten och blev livrädd igen. Kunde inte slappna av för en sekund förrän vi satt på Uppsala tåget. Jag var rädd att någon skulle styckmörda mig, att någon skulle ta mina pengar och min "nya" mobil, att någon skulle kidnappa mig. Ja jag var jätte rädd. 
Vad tror ni, är jag en stockholmsbo? Eh nej.. Det är så stort jag är rädd att jag ska gå vilse, det är för mycket folk. Och jag skulle säkert bli styckmördad, rånad, våldtagen och kidnappad på samma dag. 
Uppsala duger helt klart och blir över.

Det är helt stört att man kan älska någon så otroligt mycket. 
Har suttit och bläddrat igenom min facebook, det känns som om jag kommer ihåg allt jag någonsin skrivit om min älskling. Från första dagen jag träffat honom till nu, det har gått så fort men samtidigt känns det som om jag känt honom i hela mitt liv. Det är så som det sägs, man vet när man hittat den rätta. Det känns liksom rätt, man vet att det är rätt. Att tänka "han är min" det får mig att rysa. Jag får någon konstig blodrusning. 
Som jag fick en bild igår utav han, jag kan inte sluta titta. I mina ögon är han den vackraste, snyggaste finaste människan som någonsin funnits. 
Han får mig att le, han får mig att skratta, han får mig att känna mig lycklig. Det finns liksom inte ord för hur underbar han är. Utan honom - hemska tanke - skulle jag nog inte överleva en sekund. Utan honom skulle jag vara luft, jag skulle inte orka längre. När jag är utan honom, det är så tomt så jag vet inte vad! Jag känner mig tom. 
Han har säkert tröttnat på att jag skriver vad jag tycker om honom nu, känns som det är det ända jag gör. Men jag vill försöka få fram i ord, även om det inte går, hur underbar han är och hur mycket han betyder för mig. 

Tog lite kort på benranglet Prins i lördags. 
Nej jag är ingen djurplågare, jag ger han mat. Men han har varit sjuk men börjar bättra sig!
Plus att han äter som en häst.

La aldrig in bilderna på Blå. Blev inga på mina andra, sad. 
Men nu kommer dom! Han är min guldklimp ♥