Linnea Johansson

 

En såndär fas där jag känner att jag vill rida och utvecklas men jag vill alltid göra det på mitt sätt. Har svårt att hålla mig under andras gränser liksom. Saknar Trollet, saknar Lily och jag saknar dom fina travarna Fay och Sita. Speciellt Trollet. Jag önskar jag kunde ha egen häst, det gör väl alla hästfolk? Jag gör det inte för tävlingarna eller träningarna utan för stallpysslet.. endast. Jag saknar i mitt liv att ha någon att bry mig om, hästmässigt för har ju min älskade pojkvän, någon att bestämma vad som ska hända kommande dagar och foder med mera. Ridningen i sig kan man få ändå på olika sätt och vis. Jag saknar bara det där att ha någon att planera över och pyssla hand om och kanske spontant bara skritta ut i skogen. Det saknar jag i mitt liv. 

Det är det som gör mig så frustrerad då det jag vill ha inte kostar lika mycket som det andra vill ha då jag inte känner att jag behöver tävla och träna. Jag behöver inte en svindyr häst, jag behöver inte ett toppstall. Jag behöver inte någon som sköter hästarna och jag rider. Jag vill bara ha en häst att pyssla med och ha som bästa vän. Det kostar dock ändå alldeles för mycket men det är inte på långa vägar så mycket som det kan göra i vissa fall. Klart alla ställer sig frågan varför kan inte jag få en? Jag gör det också, dock vill jag inte ha mycket och kräver inte mycket bara lite.. Jag tror jag går under snart.