Linnea Johansson

 

Fick nyss reda på att den finaste hästen i hela världen inte finns mer.. Wow.. Nu är han en ängel i trappalanda där han får beta på evigt gröna ängar. Den där hästen har givit mig så mycket, jag har lärt mig minst hälften av allt jag kan om ridning. Det var när jag började rida honom jag insåg hur lite man lärt sig på ridskolan. 

 

Allt började med en annons på blocket om en som sökte medryttare till sin och sin kompis häst. En gammal knabstrupper valack och en ridtravar valack. Jag mejlade åt mig och Ida direkt. Dom vill egentligen ha personer över 18 år och jag hade precis fyllt med inte Ida. Ägaren tyckte vi lät så pass bra ändå så vi fick komma och provrida. Det var en kall december kväll och det var kolsvart. Jag började rida Kazoo som då är ridtravaren. Han var jättetrevlig men när jag satt upp på Trollkungen, så hette han, det var mys över hela honom. Stor, rund och lugn. Vi ville givetvis fortsätta och vi fastnade för varsin, jag Trollet och Ida för Kazoo. Första gången red jag Trollis och Ida Kazoo, vi hade bestämt att rida dom varannan gång. Vi var så faschinerade av hans söta fluffiga öron. Vi red på rakbanan och båda vi var helt frälsta över att få rida igen då vi båda hade haft ett uppehåll. Så härligt var det. Nästa gång bytte vi men efter det så red vi bara "våra". 

 

På vintern jag det lite sådär för mig och Trollis. Lite stelt och sådär men när våren kom och jag hade gett upp lite på att han skulle gå ordentligt i form och så så red jag bara på framåt och brydde mig inte. Han gick som en klocka jämt efter det. Han lärde mig allt, jag är en helt annan ryttare efter att ha ridit honom. Har aldrig känt den där känslan av att allt klickar och att jag kan rida ihop en häst på det sättet men med honom stämde allt. Hoppa vågade jag göra på ett annat sätt också då han var så trygg. 

 

På hösten blev han lite halt och vi körde lite NH vilket han var grym på! Red lite lugnt men det bestämdes väl efter det att han skulle bli mer eller mindre pensionär och jag var så inne på ridningen efter att det gått så sjukt bra på sommaren och våren så jag började rida på ett annat ställe och lät honom vara pensionär. Det ångrar jag mer än någonsin.. Önskar jag kunde varit med honom tills han skulle vandra vidare. Jag saknar honom så mycket så det finns inte ord för det, jag fick inte säga hejdå helt enkelt. 

 

Jag är honom evigt tacksam för allt han har givit mig. Han är den bästa häst jag någonsin träffat och han är en sann drömhäst. Den finaste jag någonsin träffat. Jag kommer sakna dig föralltid min fina vän. 

 

Jag älskar dig, Trollkungen.