Linnea Johansson

Ida och Zelda får stå för bilden, Zelda är ju numer sjuk tycker ni ska gå in och stötta Ida på hennes blogg.

Min första medryttarhäst hette Brazze. Han var ett engelskt fullblod på närmare 33 år. 
Jag och min kompis Isabella gick ut och gick när vi var typ 10? Vi letade hela tiden hästar att rida och sköta. 
Det kom en tjej med sin häst och vi frågade helt enkelt om hon visste någon som behövde hjälp och ja, det gjorde hon. Hon och hennes syster behövde hjälp med sin häst. Han var dödssnäll men fick inte bli riden så mycket så vi fick rida ibland med dom men annars var det promenader som gällde. Han var så snäll och go Brazze. Isabella slutade efter ett tag och min vän Lina började hjälpa till mer. Sommaren ett år senare blev Brazze sjuk och avlivades.. vi kom till stallet och tänkte vi går in och säger hej bara. Där låg han död på golvet och ägaren stod och grät. Vi gick därifrån rätt chockade tror jag. Han var en mycket bra första sköthäst.

Har tyvärr inga bilder på honom på datorn!

Nästa här jag tog hand om var en sköthäst på ridskolan. På Lurbo ridklubb. Han hette Palermo. Ett svenskt halvblod som var född -90 och var svettfux med stjärnämne. Han var stallets snällaste häst när det gällde allt utom hoppning och uteritter. Då blev han galen. Oj vad jag älskade den där hästen. Hade hand om honom lite mer än ett år. Så fort jag kunde och gjorde allt jag kunde med honom. Han fick ont i benen, vilket alla hästar på Lurbo får av någon skum anledning, och fick avlivas. Har fortfarande hans panlugg på hyllan. Saknar honom mycket fortfarande. Han var en väldigt snäll och fin häst. Tyvärr fick han vara på lurbo från det att han var 4 år tills sin död 2006.

En dag när jag var i stallet när hästarna var ute på bete så pratade jag med en privatryttare i stallet. Jag hade pratat mycket med henne förut och nu pratade vi lite om att det var tråkigt att inte ha Palle att ta hand om. Hon erbjöd mig då att börja ta hand om hennes häst. Stokdals Scarlet. Hade alltid förundrats över denna häst för visst var hon vacker.. Minst sagt. Jag fick provrida henne någon dag senare och hon slängde av mig. För det var så att Scarlet inte direkt var lättriden. Hon bestämde själv och det hade blivit så att ägaren gick in med hästen efter hon åkt av. Scarlet vann i alla lägen. Gick inte att rida ut på alls knappt.

Men jag satt upp även om jag fick höra att jag borde gå in med henne. Jag red henne lite och skötte henne mycket. Jag hade kul men blev väldigt rädd för att rida. Jag lärde mig dock rätt mycket ridmässigt ändå och det gick stundvis väldigt bra att rida. Hoppade bland annat min första bana på 1 meter. Hon tävar på senare tid nu hoppning och är duktig vad jag fattar det som. Är väldigt glad ändå att jag inte rider henne längre. Ut red vi knappt jag var väldigt rädd för henne. Det var en annan mer erfaren tjej, som tyckte själv att hon var väldigt bra.. gillar inte sånna människor, som fick rida henne mer och vågade lite mer vilket gjorde att jag tröttnade lite. Hon flyttade sedan till akademistallet och jag fick ett erbjudande att börjar rida en travare rätt mycket vilket jag inte direkt tackade nej till. Det var Final fantasy, min ängel.